Det är märkligt att se hur attacker och försvar utvecklas sida vid sida. Hur det börjar är ganska uppenbart: någon hittar på ett sätt att attackera ett system. Försvararna hittar på ett sätt att göra attacken omöjlig. Efter ett tag kommer attackerarna på en metod att överlista försvaret med en mer avancerad attack. På detta sätt höjs ribban och det blir svårare att göra attacker. Då och då hittas helt nya sätt att attackera ett system på och då börjar hela processen om igen. Man kallar detta för ko-evolution.

En gång i tidernas begynnelse ansågs Caesar-skiffer säkert nog. Det byggde på att man skiftade alfabetet tre steg. A blev D och B blev E och så vidare. Under många år var detta ett tillräcklig bra metod att försvara hemligheter. Men mekaniken gjorde detta oanvändbart. Och när vi gick in i den datoriserade eran blev det en snabb kapplöpning mellan de som skyddade system och de som knäckte dem. I Bletchley park avslöjades nazisternas hemligheter av ett gäng kodknäckare. Idag dyker det upp nya sätt att kryptera information. Samtidigt knäcks system och blir oanvändbara. Kapplöpningen är i full gång. Hashningsmetoder MD5 och kryptot DES är idag inte säkra att använda. Och bli inte förvånad om de metoder som idag är säkra kommer att bli knäckta imorgon. Vi har bara pratat om kryptografi här. Samma sak händer inom hela it-världen. När jag började lära mig säkerhet, kunde man ofta bryta sig in i system med så kallade SQL-injections. Dessa attacker tog sig in i databasen bakom en webbapplikation och kunde ibland ta över systemet bakom. Idag är denna typ av attacker i stort överspelade även om de fortfarande förekommer. Detta beror självklart på att alla produkter som finns är moderna har inbyggda skydd mot detta. Så numera är det istället webbläsarna som attackeras. Ge det några år och även detta har förändrats och attackerarna har antingen hittat nya mål eller överlistat de existerande skydden. Så länge vi har IT-system kommer det aldrig vara över…