Månad: februari 2020

26 februari, 2020

Måste vi koppla in och upp allting?

Jamen självklart ska man ha en klocka på armen som visar vad som finns i mobiltelefonen. Den är ju så långt bort. Det är ju faktisk 10 centimeter till fickan där den ligger.

Jag har tjatat om detta ett antal gånger. Faktum är att ett av de första poddavsnitten handlade till stor del om attackerande brödrostar och annat iot-skräp. Och jag har nuddat vid ämnet här i bloggen ett antal gånger förut, så det är inget nytt. Och jag är långt ifrån ensam att klaga på iOT-enheter. Det verkar dock inte hjälpa särskilt mycket. Vi sitter i ett läge där det tjatas om att hålla allt säkert och med andra handen öser vi in möjligheten att koppla upp allt och överallt.

Jag har en radio hemma som jag lyssnar på. Den är internetuppkopplad och jag upptäckte snabbt att man kunde gå in på apparatens kontrollpanel via en webbläsare och ställa om inställningar och även ladda upp filer direkt till dess firmware. Alltså. Om jag sitter på samma nät som den, är den helt vidöppen. Inget lösenord och ingen kryptering. Jag skulle våga påstå att detta troligen är rätt vanligt på många enheter som vi gladeligen kopplar in på nätet.

Chromecast-donglar sitter ofta på företagsnät för att låta anställda visa saker på skärmar i konferensrum. Dessa enheter sitter då ofta på samma nät som resten av personalen.

Sen är det Raspberry pi-enheter som används för att generera statistik på skärmar. Dessa kan säkras rätt bra, men är det någon som ser till att övervaka, säkra, patcha och hantera dem eller sitter de bara där och kör år efter år länge efter att operativsystemet har slutat supporteras?

För några månader sedan köpte jag en ny tvättmaskin. En inbyggd WIFI-enhet som gjorde att man kunde koppla in den på nätet var ett krav för mig när jag letade efter en lämplig modell: alltså att den INTE hade någon sådan. Hade det gått att koppla in den, hade jag inte köpt den. Och jag struntar i om den inte kan koppla upp sig innan man konfigurerat den att göra så. Att den finns är illa nog.

Alla enheter som kan kopplas upp har normalt CPU, minne och lagring. Precis vad man behöver som hackare. En sådan enhet kan tas över för att sedan användas för att göra en lateral förflyttning eller som det också kallas att ”pivotera”. Detta innebär att man använder enheten som en bas för att attackera andra enheter på samma eller närliggande nät.

Förr var det skrivarna som var ”skomakarens barn”, nu har vi istället arméer av illa skötta enheter som kopplas in bara för att. Sen är det en myriad av appar som används för att styra dem och som också kan ställa till med problem.

Tidigare funderingar av mig på ämnet:

SNÄLLA – SLUTA KOPPLA IN SKRÄP PÅ NÄTET!!!! Vi har redan tillräckligt av detta mög som det är och det blir bara värre. –Erik

19 februari, 2020

Härda brandväggen i skallen

Keep an open mind.. ”but not so open that your brains fall out.” – Prof. Walter Kotschnig

Masshysterier är nog lika gamla som mänskligheten själv. Kan tänka mig att de var mindre och mer lokala på jägar-samlartiden och blev till stora spektakel när folk flyttade ihop i byar och senare städer. När någon form av rykte som leder till masshysteri dyker upp, kommer den som från början startade ryktet snabbt att gå ur vägen. Då vet ingen egentligen hur det började eller varför. Därefter sprider det sig som en löpeld och får folk att göra brott, mörda varandra eller helt enkelt göra vansinniga saker.

Masshysterier inom IT-säkerhetsvärlden är ingenting särskilt nytt heller. Jag minns alla dessa kedjebrev som förklarade vad som skulle hända om man inte skickade meddelandet vidare. ”Good times-viruset” blev till en långkörare som tog över Internet under ett tag. Det gick ut på att man inte skulle öppna brev med ärenderaden ”Good times”. Gjorde man det, blev effekten enligt varningen katastrofal med raderat data som följd. Något Good time-virus fanns inte, men varningsmeddelandet kan i sig anses vara någon form av skadlig kod, då den spred sig precis som ett riktigt virus. Men det fanns ingen teknik inblandad alls, utan det var oroliga användare som spred det utan att förstå att det troligen var skaparens mening med det.

Sen har vi alla gånger vi hört att Internet kommer gå under. Det dyker upp förståsigpåare som förutspår att nätet inte kommer kunna stå emot den enorma ökningen av attacker som sker.

Listan kan göras kilometerlång med påhittade hatsidor på FaceBook, fake news, ryktesspridning som alltid uppdateras och mängder av skitprat. De är till för att få dig att köpa ormolja, göra saker du inte borde, blir rädd och arg och till sist lura av dig pengarna.

Så det är dags att härda brandväggen i skallen. Alltså att installera det sunda förnuft som gör att man blir kritiskt granskande och börjar ifrågasätta istället för att acceptera. Här är en mycket inkomplett lista över saker som man måste göra för att få härdningen att fungera:

  • Finns det en källa till påståendet? Är den trovärdig? Ett gäng oroliga och arga personer i en Facebook-grupp är ALDRIG en trovärdig källa. Särskilt om de kommer med bevis på någonting hemskt, men dessa ”bevis” på något magiskt sätt aldrig är tillräckliga för att gå till polisen med. De som säljer problem, lösning och bevis på samma ställe är troligen bedragare.
  • Är deras lösning (som de enligt ovan säljer till dig) något som du vill ha? Siter som påstår att du har virus på din dator och säljer antiviruset är inte seriösa. Gå därifrån.
  • Hotar de dig med total katastrof om du inte gör som de säger? De där blinkande ”din dator sänder ut en ip-adress” som man kunde se för ett antal år sedan, kom med mycket skrämmande saker som skulle hända om du inte gjorde som de sa.
  • Låter det för bra/katastrofalt för att vara sant? Då är det troligen det.
  • Är det gratis utan att du riktigt vet hur de finansierar lösningen/produkten? I så fall, låt bli! Kom ihåg vårt inlägg om Avast!
  • Verkar budskapet gjort för att få dig att bli arg eller rädd? En del meddelanden kan tvärtom vara gjorda för att göra dig glad och medgörlig. Om de riktas till dig baserat på vad för grupp du tillhör på sociala media kan de vara utformade för att raljera över sådant som du inte gillar. På så sätt nästlar man sig in i ditt community och underblåser konflikter eller försöker påverka dig och gruppen.
  • Paranoia är inte paranoia om den är baserad på vettiga observationer och kritiskt tänkande. Är det rimligt att något är tveksamt, kan det vara värt att vara försiktig.
13 februari, 2020

Machine learning inom Open source

I IT-säkerhetspoddens andra specialavsnitt är Emil Wåreus (Head of Data Science på debricked) tillbaka. Den här gången pratar vi om hans favoritämne – machine learning. 

Att nyttja Maskininlärning har på sista tiden blivit betydligt billigare och det finns ramverk att arbeta med som kan tillämpas till sin mjukvara. 

Säkerhetsföretaget debricked hanterar extremt mycket data i sitt analysverktyg för att identifiera sårbarheter i open source. Därför används maskininlärning för att processa all information. 

Maskininlärning inte samma sak som AI 

Emil har tidigare byggt robotar (eller autonoma agenter), till exempel drönare som följde efter människor, och där noterade han att begreppet maskininlärning missförstås. Ofta blandas det ihop med AI fast det är helt separata saker. Så för att förtydliga: 

  • AI kan beskrivas, ur ett autonom-agent-perspektiv, som human, det vill säga en agent som kan förstå sin omgivning och ta beslut helt utan styrning. 
     
  • Maskininlärning däremot, ur samma perspektiv, kan delvis uppfatta omgivningen men är bättre på varseblivning. Den fungerar väl i en stängd miljön men om man tar drönararbetet som exempel är omgivningen fysisk. Maskininlärning som teknik kan då inte “förstå” omgivningen men däremot analysera bilder. Problem kan uppstå där till exempel maskininlärning kan tro att en ko kan vara i en hästhage (där ett AI, som förstår omgivningen, förmodligen skulle anta det är en häst eftersom den förstår att det är en hästhage). Det är således viktigt att träna sin maskininlärning. 

Processad information måste bli rätt 

Vi tar oss an den amerikanska databasen NVD igen, där Emil upptäckte att sårbarheterna som presenterades var missvisande. 

Sårbarheter presenteras som att 60% av produkter som visas endast har en sårbarhet och 90% med under sex sårbarheter. Det blir alltså svårt att se allvarligheten i de olika mjukvarorna och vilka projekt som innebär störst risk att nyttja. 

Debricked tar hjälp av sin egen maskininlärningsalgoritm för att samla NVD tillsammans med issues på Github (repository med mjukvaror) för att få kvalité på informationen. Den tittar till exempel på språkbruket i skapade issuen och vad för ord som den innehåller för att bilda sig en uppfattning. På så vis kan algoritmen avgöra vad som är en säkerhetsbrist och vad som till exempel är en bugg. 

Den guidar utvecklare i rätt riktning och att göra rätt. 

Algoritmen läser miljoner rader av text (från flera olika repositories) och förstår och kategoriserar problemet. 

Träna sin algoritm 

Maskininlärning måste hela tiden tränas på sådant den känner till och på sådant den inte känner till. Tekniken kallas Semi-supervised learning och där använder debricked Googles TensorFlow. 

Vi återanvänder häst-exemplet. Emil tränar sitt dataset med ett antal bilder på hästar och sådant som är markerat som “inte häst”. Sedan massor av bilder på sådant som är helt okänt. Algoritmen processar bilderna och förstår, och blir ännu mer träffsäker, på vad som är en “häst i en bild”. 

Det finns färdigtränade algoritmer för till exempel bildanalys och text men inte mycket för att upptäcka säkerhetsbrister. Där är debricked ledande och slår andra som gör liknande. 

 
Vad är en säkerhetsbrist? 

Debrickeds algoritm kan läsa nästan vilken text som helst och avgöra om det är ett säkerhetsproblem som beskrivs eller inte. Företaget arbetar vidare med att kategorisera vikten av hur allvarlig bristen är. 

Emil poängterar vikten att förstå sitt område som dataanalytiker. Man måste kunna till exempel säkerhet för att kunna utveckla maskininlärning som hanterar säkerhet. Man måste hela tiden jobba och undersöka hur träffsäker sin maskininlärning är. Det går inte att ha en algoritm som förutspår sju av tio fel och genererar för mycket falska larm (false positive). Det är viktigt att den data som levereras till kund är minst över 90% korrekt, så kunden kan fokusera på rätt saker. 

Avslutande tips 

Emil avrunda med tips inom maskininlärning 

  • Det är viktigt att ha låg false positive men att arbeta med att öka informationen att ta in utan att sänka kvalitén med hög träffsäkerhet 
  • Arbeta med erkända ramverk (t.ex. TensorFlow) 
  • Arbeta med matematiken för att optimera effektivt och för att förstå sin data 
  • Förstå din domän först (område) som maskininlärningen ska hantera 
  • Maskininlärning är ett medel för att nå ditt mål 
12 februari, 2020

Du kan fly, men du kan inte gömma dig

Peekaboo! Linux i Windows??? Det finns faktiskt en produkt (sök på Windows subsystem for Linux) som gör detta möjligt. Dubblerar det sårbarheterna då eller?

”Jag behöver inget virusskydd, jag har ju MAC” har jag hört ett antal gånger. Eller att ”Om du vill vara säker, kör Linux”. Ett vanligt argument för dessa påståenden är att dessa två operativsystem i sig själva är överlägsna Windows vad det beträffar just säkerhet. Historiskt har det funnits en god poäng i detta även om gapet i mångt och mycket har slutits. Nej, denna diskussion handlar om det ANDRA argumentet. Detta argument är mindre vanligt, men lyder ”En miljö attackeras i proportion till hur många som använder den”. ”Windows har många användare, därför är det osäkert.”

Så om detta argument håller är du då alltså säkrare om du viljer produkter som färre använder? Då borde ju min Windows 95 var helt idiotsäker att koppla in på nätet utan brandvägg, eller hur? Sanningen, som jag ser det, är att det är lite mer komplicerat än så. Många attacker flyger på saker som är hyggligt gemensamma mellan miljöerna som ramverk, webbläsare och mediaspelare. Det behöver inte betyda att attackerna fungerar oavsett vilket operativsystem du kör, utan snarare att det är lätt att anpassa dem för att fungera sålänge det är samma sårbarhet. En sårbarhet i tillexempel Firefox kan i vissa lägen fungera oavsett om den körs i Linux eller Windows.

Så att gömma sig i den mindre hagen är troligen en rätt bristfällig försvarsstrategi i dessa dagar. Detta är inte ett försvarstal för Windows utan ett nyktert konstaterande att ditt val av t.ex. operativsystem måste baseras på andra faktorer än hur många som faktiskt använder det.

Diskussionen om vilken modell, proprietär vs open source, som är bäst kommer pågå länge än. Min personliga reflektion är att den säkraste produkten är den som aktivt sköts om, patchas och där sårbarhetsrapporter tas på allvar och snarast lagas. Att kräva detta av sin produkt är troligen en av de viktigaste sakerna att tänka på när du letar efter ett nytt operativsystem, appliance, iot-enhet eller säkerhetslösning.

5 februari, 2020

Lösa trådar – eller vad händer just nu?

”Lösa trådar” rent diskussionmässigt är rätt ofarliga, men är trådarna elektriska, är deras löshet direkt kopplat till hur brandbenägna de är… Vet inte riktigt vart jag är påväg med den här diskussionen, det blir liksom bara lösa trådar…

Ibland känner jag för att bara skriva några tankar i största allmänhet om vad vi gör på denna podd, så det tänkte jag göra här.

Januari är över och februari känns som april rent vädermässigt. Podden går framåt med stora steg. Vi kom igång riktigt bra efter sommaren med många intressanta intervjuer. Och hela tiden har lyssnarantalet långsamt men säkert ökat. Intervjuerna drar mycket nytt folk som kanske är intresserade av personen vi pratar med eller fått veta om oss via personens sociala medier. De vanliga snacken är också populära. Att försöka gissa vad som lockar mest kan vara en utmaning, men vissa mönster kan skönjas. Enligt min högst personliga åsikt verkar det, som jag sagt tidigare, ha varit en bra idé att börja väva in fler historier i snacket,. Att blanda mer tekniska avsnitt med avsnitt som tar oss in i närliggande områden fungerar också vad det verkar. När vi pratade om Nordkorea, kunde vi bjuda på en genomgång av hackergrupperna som är kopplade till landet och samtidigt ha en diskussion om varför man hackar och vilken relation man har till resten av världen. Vi kom till och med in på ämnet ”Käre ledare”, en känd bok skriven av en politisk flykting med inside-information från Nordkoreas ledning.

Vi har också samarbetat med SIG Security, vilket gjort att ni kunnat följa deras föredraghållare som berättat om sina favoritämnen. Det blev till och med en radioteater där ostoppbar entusiasm för molnet mötte skeptisk motkraft som manade till försiktighet. Och i ett annat avsnitt fick vi veta om vad som snart kanske blir en molncertifiering som backas av EU.

Commodore 64, en dator från den tiden då datorerna verkligen såg ut som… ehh… brödboxar?

Vi stötte flera gånger på ämnet retrodatorer och hackarna som älskade dem. Jörgen Nissen berättade om de ungdomar som växte upp med hemdatorn. Pontus Berg, också känd som Bacchus från Fairlight, tyckte det handlade lite för mycket om att bryta sig in i system när vi pratade om dåtidens hackare och kom själv istället med en mycket intressant berättelse om dåtidens demoscen och spelpirater. Det blev tillsist nästan en serie om en svunnen tid som ändå var alldeles nyss.

När julen stod för dörren samlade vi ihop årets olika diskussioner som att lita på varandra till ett avsnitt om digital trust. Nyårsavsnittet sammanfattade allting och introducerade termen ”bläord”. Alltså sådant där som man har hört någon gång för mycket. 2018 års nyårsavsnitt förutspådde ju a AI skulle vara hett och nu landade termen istället som just ett ”bläord”.

Och vad händer i vår?

Vi har kört igång en miniserie på tre avsnitt i samarbete med Debricked som handlar om open source och vad en utvecklare behöver tänka på för att hålla allting så säkert som möjligt.

Intervjuerna fortsätter och vi jagar ständigt intressanta personer som kan ge sina högst personliga insikter inom säkerhetsområdet.

Och vi har inte glömt att nörden måste få vara med. Det kommer bli avsnitt där vi går ner på djupet i ämnen. Senast var det ju brandväggen, där vi ställde upp den klassiska brandväggen mot proxyn och lät dem gå en ”boxningsmatch” i tre ronder.

Vi håller redan på att dra i trådarna för att få tag på vårens talare på SIG Security och kommer fortsätta samarbeta med dem under hela 2020.

Det blir en intressant och lärorik vår här på IT-säkerhetspodden.

Facebook Spotify Soundcloud Apple Rss

Senaste avsnitten

Scroll to top